Svenska

Kvinnors Deklaration som efterlyser global drogpolitik till stöd för kvinnor, barn och familjer

I samband med FN Generalförsamlings Extra Sammankomst (UNGASS) om narkotika efterlyser organisationer som arbetar för jämställdhet inom det internationella samfundet ett beslut för att avskaffa en bestraffande drogpolitik som hotar rättigheter, hälsa och välbefinnande för kvinnor, barn och familjer.

Mer än 50 år har gått sedan det internationella samfundet godkände den Enklare Regeln om narkotika, där man kallar missbruk ”ett allvarligt fördärv” för individen och ”en social och ekonomisk fara för mänskligheten”. Sedan dess har vår överenskommelse utvecklats. Som erkänts av den Globala Kommissionen om Narkotikapolitik:

”Det globala kriget mot narkotika har misslyckats med förödande följden för individer och samhällen runt om i världen. …[G]rundläggande reformer vad gäller nationell och global kontrollpolitik mot narkotika är trängande nödvändiga”.

Straff- och kontrollpolitik vad gäller narkotika har speciellt försummat kvinnor och familjer. Det aktuella globala styret för narkotikakontroll hospitaliserar lagar och förordningar, vilka berövar kvinnor deras makt och överträder principerna och värderingarna som ligger till grund för kvinnors jämställdhet.

Vi inser att:

  • Fokusera på straff har inte minskat narkotikamissbruk eller eliminerat narkotikahandeln. I stället har förbud och den resulterande straffpolitiken gjort att narkotikahandeln blivit mer lönsam och mer farlig. Förbud har gett regeringar mer makt att allvarligt bestraffa kvinnor, vars roll i i den olagliga narkotikaekonomin mycket ofta är som konsument eller säljare på låg nivå, vilka ofta drivs av behovet att försörja sina familjer.
     
  • Den globala takten på fängslandet av kvinnor för mindre narkotikarelaterade brott ökar i en alarmerande takt. Effekterna av straffbelagd narkotikapolitik faller i allt högre grad på kvinnor och graden av fängslandet av kvinnor – i synnerhet ras, etniska, religiösa och sexuella minoriteter – ökar i en aldrig tidigare skådad takt.
     
  • Spärra in kvinnor lämnar barn utsatta och sårbara genom att separera dem från sina mödrar. De allra flesta kvinnor som är fängslade runt om i världen för narkotikarelaterade brott är mödrar. Narkotikapolitiken fokuserar på straff som inte bara berövar kvinnor deras frihet utan även äventyrar välfärden för de barn som tvångssepareras från sina mödrar eller som fängslas tillsammans med dem. Dessutom – straff som ett svar på droganvändning omfattar även bortförande av barn och upphörande av föräldrarnas rättigheter.
     
  • Kvinnor får oproportioneligt och orättvist straff för låg-graderat narkotikabrott. Narkotikahandelns organisationer, som  växer och frodas i den befintliga globala narkotikapolitiken, drar ofta nytta av kvinnors fattigdom och deras behov av att försöka försörja sina familjer och lockar kvinnor att föra illegala droger över internationella gränser. Kvinnor är unika sårbara för åtal och fängelse baserat på deras relationer med andra som är inblandade i den illegala droghandeln snarare än deras eget ledarskap eller uppförande i denna handel.
     
  • Fängslandet av narkotikamissbrukare och småskaliga säljare hotar den ekonomiska tryggheten för kvinnor och familjer. Eftersom kvinnor är mest sannolika att vara de som primärt tar hand om sina familjer, skapar kriminalisering en cykel av fattigdom som hindrar kvinnors tillgång till hälso- och sjukvård, försörjning och politiska rättigheter. Dessutom orsakar fängslande destabilisering både socialt och ekonomiskt hos de drabbade familjerna.
     
  • Stigma och desinformation, vidmakthållen av missriktad narkotikapolitik, undergräver kvinnors ställning. Global narkotikapolitik har lett till fängelse, ofrivilligt frihetsberövande genom att de blir satta på behandlingsanläggningar där de tvingats till behandling eller till drogabstinens och dessutom pålagde straffpåföljder. Sådana straffpåföljder riktas oproportionerligt starkt mot marginaliserade kvinnor, särskilt fattiga kvinnor och medlemmar av vissa etniska grupper och olika ras-grupper. Denna politik uppmuntrar socialt stigma, skam och diskriminering, i alla händelser om formell påföljd är utfärdad. Gravida kvinnor och kvinnor som har barn är speciellt brännmärkta av kampanjer som överdriver och förvränger  de relativa riskerna av fosterskador vid exponering för droger.
     
  • Kvinnor är mer utsatta för våld och har färre alternativ för att kunna utmana detta våld när narkotikakontroll-politiken  är inriktad på straff. Med världsomfattande erkännande av att  könsrelaterat våld är en pandemi i olika former har den globala narkotikapolitiken endast medfört skada och har utsatt fler kvinnor för våld. Kvinnor är utsatta för människohandel, misshandel och sexuella övergrepp av de inblandade i narkotikahandeln och de som ansvarar för att genomdriva narkotikalagstiftningen.
     
  • Kampanjer för att utrota odlingar för narkotika äventyrar hälsan för kvinnor och barn. Kampanjer för utbudsingripande har visat sig vara ineffektiva för att eliminera odling och produktion av narkotika. I stället understödjer man omfattande miljöförstöring. Odlingsutrotning i form av flygbesprutning av grödor orsakar sjukdom, inklusive cancer och reproduktiva skador på kvinnor och barn som arbetar på de platser som blir desinficerade.
     
  • Global narkotikapolitik som leder till våld mot kvinnor och till förlusten av försörjning är att skapa en ”flyktingklass” genom påtvingad migration. Odlingsutrotning som har eliminerat människors försörjning och det ständiga våldet påeldat av ständigt ökande militariserad drogpolitik har drivit kvinnor att migrera i jakt på säkerhet och möjligheter.  När kvinnor migrerar över gränserna blir de i praktiken statslösa och är mer sårbara för exploatering, sexuellt våld, misshandel, separation från barn och föremål för utvisning, fängslande och andra påföljder som en följd av deras status.
     
  • Kvinnor diskrimineras och riskerar straff om de söker effektiv och ändamålsenlig läkemedelsbehandling.  Kvinnor möter betydande hinder för att få tillgång till lämplig läkemedelsbehandling, inkluderande brist på barnomsorg, brist på trauma-informerad vård och hot om arrestering om de visar att de är gravida. Utan tillgång till sjukvård, som ej är diskriminerande, inkluderande behandling för drogmissbruk, är en kvinnas risk för att förvärva HIV eller hepatit –C; uppleva hemlöshet, drogöverdos och risk för betydande familje kollaps mycket stor.
     
  • Missbrukande kvinnor är en målgrupp för sterilisering och abort. Stigmatiserande och felaktig information om de relativa riskerna för skador av droganvändning av gravida kvinnor; förmågan att kunna vara en bra förälder; och  hälsan och säkerheten för deras barn används för att motivera att dessa kvinnor blir gravida eller avstår från föräldraskap.  Politik som bestraffar kvinnor som använder droger under graviditeten sätter också press på kvinnor att avsluta graviditeten som ett sätt att undvika gripande eller arrestering.

Dessa misslyckanden har resulterat i enorma kostnader för kvinnor. I nästan varje nation har den bestraffande narkotikapolitiken haft den största påverkan på kvinnor som kämpar mot fattigdom, som har en historia av fysiskt och sexuellt våld, har obehandlade psykiska problem, otillräckligt stödsystem  och marginalisering på grund av ras eller etnisk tillhörighet. När vi blickar framåt har vi möjlighet att ompröva hur man behandlar och effektivt tjänar kvinnor som använder droger; säljer droger eller är kopplade till andra som gör det.

Vi uppmanar därför beslutsfattarna att avsluta den orättvisa, som är vidmakthållen av globalt förbud och i stället stödja drogpolitik, grundad på vetenskap, medkänsla och mänskliga rättigheter genom att:

  1. Införliva en jämställdshetsanalys i alla konventioner, deklarationer och rapporter om droger.
  2. Prioritera lindring av de sociala och ekonomiska förhållanden som bidrar till problematiska narkotikaengagemang.
  3. Närma sig problematiskt narkotikamissbruk som en hälsofråga och stärka resurser för stödjande hälsoinsatser.
  4. Eliminera användningen av fängslande och straff för narkotikabrott. Fängslande bör ses som en begränsad och dyr resurs som bör användas endast för personer som utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och då endast för en rimlig tidsperiod som är tillräcklig för att undanröja hotet. Fängslandet av gravida och kvinnor med barn bör vara sällsynta och exceptionella.
  5. Eliminera varje följdstraff som förvärrar straffeffekten på drogförseelser. Dessa sanktioner går ofta långt utanför den givna domen eller det givna straffet och endast ytterligare marginaliserar kvinnor, barn och familjer.
  6. Se till att all missbrukarvård är baserad på bevis och motsvarar kvinnors särskilda medicinska, psykoligiska och sociala behov särskilt under graviditet och föräldraskap.
  7. Att sätta igång forskning om den inverkan som straff vad gäller drogpolitiken har på kvinnor, barn och familjer och använda den för att informera och förbättra uppläggning av politiken.
  8. Att på ett meningsfullt sätt involvera kvinnor som använder droger i politik och programplanering, genomförande och utvärdering.